walkingbass

I filmen The Blues Brothers finns en scen där Jake och Elwood åker hiss och det är tyst. Nästan. Långt, långt bort i hissens mediokra högtalare hörs en muzakversion av The girl from Ipanema och det är allt som händer. Och det är väl ändå rätt ofta så den mer standardbetonade populärmusiken behandlas. Överallt. Vi är nog rätt många som med en lätt rodnad på kindknotorna kan erkänna att vi spelat slentrianmässiga versioner av repertoaren i The American Songbook i miljöer där musiken själv inte finns av något annat skäl än att vara miljö.

När Willie Nelson tar sig an de allara mest spelade standardlåtarna på American Classic är det något annat. Det kan mycket väl vara den coolaste skiva jag äger och Nelson har en förmåga att sjunga de där fraserna i Fly me to the moon som om de betydde något. Jag tycker att det är enastående. En sångare som har gjort allt han behöver spelar in en skiva med den mest slitna repertoar som finns och behandlar texterna med en sån respekt och sträv timing och ett countrygnälligt anslag att låtarna blir helt nyfödda i sitt utryck. Det är inte de stora gesternas musik men lyssna på hur kompsektionen med Joe Samples lite aviga pianolir och Jim Cox hammond blir något som andas och lever i en spröd och välbalanserad organism. Och det där hammondliret som liksom blåser liv i en svag, svag glöd och flammar upp i ett åtta takters solo som får mig att tro på en lite bättre värld. Jag antar att det är omöjligt att förklara skönheten i ett kvintettspel där alla spelar med en sån lyhördhet och stilkänsla, där längden på bastonerna i ett försynt groove får det att svänga med ett minimalistiskt trumspel där det går att höra visparna skrapa mot virvelskinnet, där pianot och hammondorgeln kliver in och ut ur varandras fraser och lämnar plats med en artig bugning medan gitarren antyder ackord mot en rökig fondvägg. Och har Norah Jones någonsin sjungit bättre än på Baby, it´s cold outside?

Några av låtarna har lite större arrangemang och jag absorberas av Angel Eyes och jag kommer mig på att vänta på hur Nelson skall angripa textraden So drink up all you people, order anything you see i sticket. Det blir inte bättre. Än så.