walkingbass

Dagen får ett lyckligt slut när tjugofemöresadjunkten H och undertecknad, som i sanningens namn inte heller kan skryta med någon flottare titel, får följa med Direktören på ett socialt studiebesök i VIP-världen i Kinnarps Arena inför premiären av Elitserien. Vi följer efter Direktörens myndiga steg med tindrande ögon, som två lågstadiebarn på besök i en nöjespark. Och när vi står i kön för att angripa den överdådiga buffén konstaterar jag snabbt att mina gula converse och min rutiga skjorta, som kändes så rätt på den rätt utdragna studiedagen, skär sig mot de mörka kavajerna och att mina sladdriga jeans inte riktigt matchar de pressveckspressade kostymbrallorna som omger oss. Men vi låter oss inte nedslås utan njuter av stunden i de finare salongerna och får se ett HV som faktiskt inte drabbas av total hybris, utan ett lag som med viss pondus knyter ihop säcken. På vägen trycker de dessutom upp sina vässade armbågar i nyllet på Djurgårdens gnetlirare och det tycker jag är en fin gest.

Studiedagen. Ja, ett föredrag som egentligen inte sa något mer än att det inte var bättre förr. Tänk på det du som jobbar i skolan. Jag tror att jag någon gång tidigare har skrivit om det ambulerande föredragshållarsällskap som turnerar runt på skolorna och talar om hur det borde vara i skolan om alla som jobbar i skolan bara förstod lite bättre. Och struntade i klassrummen, klasstorlekarna, arbetsbördan, de krånglande datorerna och den lilla, minimala, nästan obefintliga, men ändå lite störande detaljen - att allt skolarbete ändå handlar om att behandla, förhålla sig till, diskutera idéer, kunskapsstoff och att utveckla vissa färdigheter. Men vad vet jag? Förmodligen ingenting.