walkingbass

Ett par dagar av strosande i huvudstaden med min väsentligt bättre hälft. Ja, det vill säga, om sanningen skall fram så strosar vi nästan aldrig tillsammans. Hon vet att jag att får ett svårt tryck över bröstet om jag vistas för länge i klädaffärer eller inredningsbutiker, så därför brukar vi tillfälligt separera. Jag smyger runt i dammiga skivantikvariat eller gör som Glas, flanerar lagom planlöst. Och hon? Jag tror att hon njuter av min frånvaro. Då.
    Vid min senaste promenad hamnade jag på Nybergs, ett anrikt konditori i hörnet Kungstensgatan-Upplandsgatan och jag befann mig snart bakom en ung man som just betalade sina tilltänkta bröllopstårtor. Tvåtusenfemhundra kronor, och det kändes omedelbart lite futtigt att beställa en kaffe och dammsugare precis efter det, men jag lät mig inte hindras.
    Strax på en metallstol på trottoaren förnimmer jag så sorglöst smaken av en dammsugare som når hela vägen hem. Nästan. Den så viktiga smaken av arrak kan bara anas bakom den mörka chokladfyllningen, men å andra sidan är kompositionen i övrigt en lycklig förening av fin marsipan och chokladarom. I den bleka vårsolens glans är det gott nog.