walkingbass

Danielssons samarbete med polske pianisten Leszek Mozdzer fortsätter på Tarantella som är en naturlig fortsättning på Pasodoble, men den här gången i sällskap med Mathias Eick trumpet, John Parricelli gitarr och slagverkaren Eric Harland. Det är innerligt och vackert men jag tycker att det finns en ännu mer dramatisk känsla i samspelet och kompositionerna än tidigare. Mozdzers pianospel växlar mellan ett kreativt aldrig sinande melodiskt flow och de klangfärger som inte bottnar i jazzen utan en personlig relation till den improviserade musiken. Det finns en smärtsam skönhet i hans spel. Danielsson å sin sida sjunger fram sina solon med en öppenhet mot den mer lyriska afroamerikanska traditionen blandad med det västerländska klassiska klangidealet.   
    För mig är det här musik som öppnar dörrar som nyss inte gick att ana. Det är inte provocerande innovativt, men med en nyfiken attityd som är förlösande och inåtvänd i samma sekund. Och B, Tarantellan nedan är förstås det ultimata soundtracket till Ett dockhem.