Gräsänklingblues

Jag är ensam igen. Diskmaskinen hånler, tvätthögarna gapflabbar och jag har en sticka djupt in i högra tummen. Det gör infamt ont. M försökte att få ut den med den trubbigaste nål som fanns i huset. Normalt sett är det jag som är ansvarig för enklare kirurgiska ingrepp i familjen, men eftersom det var höger tumme var jag chanslös och fick sitta med tårar i ögonen medan M med precisionen hos en vinkelslip försökte peta fram stickaset. Det gick inte.
     När jag hämtade femåringen på dagis frågade jag om hon hade saknat mig. Hon tittade på mig som om jag var från en främmande galax innan hon svarade: Måste jag det? Vår konversation strandade där.
    Och ikväll? En usel allsvensk match på TV innan jag taktiksover till nästa sagolika dag. Men först måste jag dammsuga. Igen.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0