Nu?
Åter i de många krångliga inloggningarnas värld och när jag efter det regelmässiga trasslet äntligen får ut några nya grupplistor tycks det som om jullovet i själva verket var en mycket avlägsen historisk händelse. Efter några beska droppar mål, kvalitet och kalendarie går det nu att räkna timmarna till årets första lektion, och det känns, ja, bra att börja igen. Det måste vara ett tecken på en monumental medelålders likgiltighet när den riktiga slut-på-lovet-ångesten inte riktigt infinner sig.
Min yngre bror, brukade förr skadeglatt ringa på höstterminens första dag och fråga hur det känns att börja arbeta igen. Jag brukade då förklara för honom att en lärare aldrig är ledig, endast lektionsfri under några korta veckor per år. Den fnysning som då hördes i luren gjorde mig rädd. Nu orkar inte ens han ringa och trakassera mig. Likgiltigheten sprider sig som en farsot i släktleden.
(Jo, det var samme bror som frågade "Är det direktsändning?" när jag julen1983 satt uppe vid fyratiden på natten och såg Tennisprinsarna få stryk av Australien i Davis Cup. Jag svarade då något avmätt att jag brukar sitta uppe mitt i natten och titta på repriser. De gör sig bäst då.)
Min yngre bror, brukade förr skadeglatt ringa på höstterminens första dag och fråga hur det känns att börja arbeta igen. Jag brukade då förklara för honom att en lärare aldrig är ledig, endast lektionsfri under några korta veckor per år. Den fnysning som då hördes i luren gjorde mig rädd. Nu orkar inte ens han ringa och trakassera mig. Likgiltigheten sprider sig som en farsot i släktleden.
(Jo, det var samme bror som frågade "Är det direktsändning?" när jag julen1983 satt uppe vid fyratiden på natten och såg Tennisprinsarna få stryk av Australien i Davis Cup. Jag svarade då något avmätt att jag brukar sitta uppe mitt i natten och titta på repriser. De gör sig bäst då.)
Kommentarer
Trackback
