Me´shell, varför hör du aldrig av dig?

Jag tror inte att musik kan koka så mycket mer än så här. Lyssna på hänget i basspelet och Me'shells utsökta ton som bryter igenom hela mixen och när groovet tänjer och kränger som mest så börjar hon sjunga. Hon är en gudinna. En dag skall jag skriva ett kärleksbrev till henne där jag skall förklara att hennes basspel kan få mig att somna med ett fånigt leende på läpparna och att det vore rätt naturligt att vår värld styrdes av kvinnor med öron känsliga för funk. Men. Om du ser mig promenera omkring med hiphopluva och träningsbrallor kan du väl så försiktigt du kan förklara att jag fortfarande är en blek fyrtiotreåring rätt fjärran från den afroamerikanska musiktraditionen. Om jag blir ledsen så låt mig hållas ett tag till.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0