walkingbass

Och barnen har redan tröttnat på mig. När jag avfyrade ordvitsarnas ordvits vid matbordet sa femtonåringen, utan att ens fästa blicken på mig, att du orkar dra den varje gång vi äter...

Ordvitsen?

- Är ni mätta?
- Ja.
- Hur långa är ni då?

En kollega jag hade på nittonhundratalet, i Stockholm, var ordvitsarnas okrönte kejsare. Min klass häpnade över hans förmåga att väva in deras namn i kommentarer av typen "Är det slak Lina idag?" och jag minns hur vid ett tillfälle skulle vara putslustig på musikers vis med den klassiska "man kanske skulle tänka på refrängen" och fick blixtsnabbt tillbaka "va, skall du lämna mig i sticket" och det bara fortsatte med kompledigt versus jobba på ackord tills man inte orkade längre. Det var bara att ge sig i en lång generalpaus.