walkingbass

Lyssnar på Hemma Hos 2, en LP med underrubriken Mera kulturfunk från de befriade områdena med Kjell Alinge och Janne Forssell, och njuter, skrattande krampaktigt, samtidigt som det gör ont i bröstet av en svart smärta som inte går att förklara. Det flödar av ord och klichéer, uttryck som knappast hörs längre och de lyckas fängsla med ett så nervöst uttryck så att man lyssnarna går i bitar av ren och och skär stress. Jag vet inte vilken sträng som slås an hos mig men jag hamnar i trans när jag hör Arne Larssons triumffärd, ren ordkonst. Den enda utlagda sketchen på tuben är Den tysta majoriteten gör rent som är så bisarr att mina nerver nästan sviktar. Samtidigt. Så mycket känns igen: