walkingbass

Musicerade 65 minuter på ett äldreboende tillsammans med dragspelaren G och har inte känt mig så hemma musikaliskt på år och dag. Brännö brygga, Vals på Ängön, Gamla Nordsjön, Hårgalåten och Jämtgubben i en strid ström och när jag gick ut med basen fick jag en gles, men dock, applåd. Setets höjdpunkt måste ha varit när åhörarna sjöng med i Nu vill jag ha, medicin, medicin, medicin medesamma. Det var ett helt otvunget musikaliskt möte med en uppskattande atmosfär bortom gängse prestationskrav.
    Jag bläddrade med största vördnad i de numrerade noterna som tillhört en nu avliden basist, fabriksarbetare, som med sirlig handstil skrivit ner ackordanalyser inom taktstreck, spikraka ritade med linjal och sedan ordnat papprena i en sliten pärm. På några av sångerna var sångens nummer skrivna med en gammal dymomaskin. Det är kärlek till musiken.
    Efter musikstunden frågade en man med halvsidig förlamning hur lång jag var och han kontrade mina 1,91 med att han var 1,92 när han mönstrade men nu av förklarliga skäl satt i rullstol. G berättade om hur mannen ensam hade rest en flaggstång i sina kraftsdagar, samma flaggstång som tre vuxna män inte hade orkat, fixade han upp själv med orden "sätt i sprinten nu så klarar ni er själva sen". Perspektiv.