Bland nät och fjädrar?

Livet är återigen fyllt av den svidande smärta som en förlorare känner. Det gör ont. Mitt spel har havererat, jag har likt Kenta Nilsson förvandlats från Mr Magic till Mr Tragic och  jag kan bara säga att mina känsliga handleder svek mig. Det som gör allra mest ont är att jag tidigare var en något rundlagd fyrtiotreåring med hybris, nu är jag bara en något rundlagd fyrtiotreåring. Det känns bittert.
    Direktören spelade bra och vann välförtjänt med 2-1. Han rörde sig fjäderlätt och fick mig att börja må illa av allt springande och jag spred bollarna helt planlöst som en badmintonens Olof Mellberg. Efter ett mentalt sammanbrott i bilen hem tror jag att jag kan jobba i morgon, men jag är inte säker. Jag kommer inte att sova på en vecka. Var är min Prozac?

Kommentarer
Postat av: Dirren

Jag såg hur hela världen skrattade hånande mot mig - precis som de två motspelare gjorde för en vecka sedan... Hånlog. Sällan har en seger varit mer efterlängtad, mer eftersträvad, mer önskad...

Trots halvskadad och i uselt mentalt skick så lyckades jag. Jag kommer nu att le resten av veckan och med glädje bjuda mina kamrater på en kall öl på torsdag då det nalkas herrkväll.

Min fru är en klok kvinna, hon sa: "Det var väl för tur at du vann - med tanke på torsdag kväll..." Hon är klok, min kvinna, min livskamrat...

2008-10-07 @ 07:19:53
Postat av: Po

Då jag hade ett långt taktiksnack med direktören timmen innan matchstart känner man ju sig klart delaktig i segern. En seger till och WBs ego hade nog blivit totalt ohanterligt och bortom räddning. Nästa projekt för mig blir J-södra.

2008-10-07 @ 18:09:33
Postat av: DrDr

Äntligen......

2008-10-08 @ 23:15:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0