walkingbass

Förklädd Gud och Aniara var två fyrbåkar i en rätt trasslig inledande väg in i litteraturen för min egen del och när jag sent igår såg Radiokören och Sveriges Radios Symfoniorkester i just Förklädd Gud var jag såld från första tonen. Det finns ett sånt lätt välbalanserat anslag i musiken och det kändes med mina begränsade kunskaper som om Thomas Søndergaard fick fram en friskhet och fräschör som kanske inte alltid förknippas med den seriösa musiken.
   Inspelningen var gjord i Gasklockan i Värtan och det var fantastiskt att se Radiokören utspridd längs den runda väggen på en ansenlig höjd, 15 meter kanske, och när en kameraman vandrade för bi dem med en steadycam såg det ut som om flera av dem inte var helt bekväma i situationen. Om jag, tanken är förstås omöjlig, hade stått där hade jag svimmat av höjdskräck och fallit handlöst ner mot golvet vid orden grekisk saga. Och jag tror att det rätt väl speglar mina egna erfarenheter av seriös körsång.
   Stina Ekblads uppläsning var magisk och jag tror att vad hon än läser, vad hon än uttalar förvandlas det till den högsta estetik i samma stund som orden lämnar hennes läppar. Och det är som att hon är medveten om att hon inte behöver arbeta med några stora gester eller kraftiga uttryck för hon väger varje ords tyngd innan hon varsamt placerar ut dem i den vackraste väv av poesi.