walkingbass

Läkaren samlar fickorna fulla av norska oljepengar och Direktören ser på HV i VIP-loge med ett glas sval champagne i handen och en lätt halstrad gåslever i mungipan. De pedagogiska löneslavarna, Rektorn och Tjugofemöresadjunkten, spelar något av årets match i ett folktomt Racketcentum och jag avgår med en hedersam viktoria efter stundtals fint spel av oss båda. En ädel kamp där ingen boll tycktes vara hopplös. Matchen föregicks av en lång diskussion om Ingmar Johanssons bästa låtar och Rektorn upplyste mig om skivan Kärt barn som jag idag med febriga fingrar fiskade fram i vinylhögen. Det låter konstigt, men jag glömde bort att skivan i fråga existerade och det var ett ömt åttiotalsmöte bland syntar, trummaskiner och knorriga bastoner. Jag tror faktiskt inte att jag har spelat den på 20 år.