walkingbass

Knappast. När Rektorn och undertecknad, pedagogproletärerna, är uppbundna till händer och fötter av alla tänkbara aktiviteter, promenerar Läkaren och Direktören runt på en oändlig artonhålsrunda i solsken med snittar och champagne på armlängs avstånd. Min intention var att ge de båda kapitalisterna en näsbränna idag, men min vacklande hälsa sätter stopp för all motion. En hel värld sörjer. Just nu tröstar jag mig med kaffe och toblerone och funderar över hur det känns att ha en dotter som är på studentbal. För några dagar sedan satt vi och bläddrade igenom bebisbilder för studentskylten och jag vill nog påstå att det är en av de underligaste känslor jag har haft som förälder. Det går inte riktigt att greppa att hon börjar bli en vuxen personlighet och att hon sannolikt kommer att klara sig rätt bra utan mitt tjat i fortsättningen.