walkingbass

McDonald är en märklig figur i den amerkanska mainstreamfåran. Ibland balanserar han farligt nära michaelboltonstupet när han sjunger varje ton som om den skulle vara en del av hans sista pentawailing och ibland lyfter han de trivialaste texter med sitt blödande musikerhjärta. Jag vet inte. Hans senaste alster Soul Speak fungerar ändå rätt fint för en man i begynnande medelålder på väg i familjebilen. Jag har tidigare tyckt att det har varit rätt långsökt för vem som helst att göra covers på Motowns signaturlåtar, men jag måste motvilligt medge att Mcdonalds version av For once in my life är sagolikt bra på samma sätt som Donny Hathaways version av What´s going on, som svänger något så kopiöst att jag välter av pur lycka.
Visst, det där med att sjunga sitt hjärta ur kroppen kan vara på gränsen, men vad är alternativet?