walkingbass

Ryssland var helt överlägsna och borde ha vunnit med ett par baljor till. Det som smärtar är att ryssarna vann på det sätt som  Sverige brukade göra på nittonhundratalet. Genom ett starkt kollektiv med en tydlig och väloljad spelidé, en riktig striker  och ett par mittfältare som skär genom det  smörmjuka  försvaret när det ges möjlighet. Egentligen går det inte att förklara bort förlusten med några individuella insatser, överlag var, är Sverige ett  lag  som inte förmår att spela konstruktiv anfallsfotboll mot kvalificerat motstånd. Möjligen inbillning, men låt mig inbilla mig ett tag; det svenska kollektivet består idag i större utsträckning av individualister som inte faller inom den traditionella svenska modellen. Det vill säga att i lagsporter blir 1+1 i svenska lag av tradition 3. Den totala summan av det svenska landslaget idag var varken mer eller mindre än summan av de olika spelarnas värden. Zlatan är förvisso ett stycke konst i sig, men när han inte får något vettigt att arbeta med kan inte ens han, frisk eller skadad, rädda den svenska midsommaren.
    Nostalgikern (moi) minns förstås -94 och jag måste erkänna att jag saknar Dahlins fullständiga hänsynslöshet i straffområdet, Ingessons älglöpningar som slet upp revor i vilket försvar som helst och Kennet Anderssons målfarlighet på  varje boll som landade på honom i straffområdet.  Thern och Schvarz  som  spelade så tufft på  träningarna att  Tommy Svensson fick avbryta av risk för skador.
    EM fortsätter och Spanien vinner. Om ni undrar.