walkingbass

Det årliga besöket på Liseberg kan sammanfattas i obefintliga köer och därmed ett ohämmat åkande i alla riktningar och ett snurrande som måste beskrivas som ett varv för mycket. Fyraåringen insisterade på att vi skulle åka i det som jag hatar mest, Lisebergstornet, men väl uppe kunde jag konstatera att jag behöll min värdighet genom att inte lägga mig i fosterställning.
    Behållningen av dagen var trots allt Evert Taubes värld, som av entrévärden beskrevs som just en attraktion. Jag hade förväntat mig en utställning av mer traditionellt slag, men möttes av en charmig och fräsch presentation av Taube via panoramafilmer och en hejdlös animerad film som tog oss igenom alla verserna av Möte i monsunen och jag skall inte avslöja allt för den som tänker sig dit men blandningen av vördnad och respektlöshet tilltalade åtminstone mig. Fantastiskt att få läsa Taubes brev till den svenska statsministern om utbyggnaden av vattenkraften i Vindelälven och att se det mycket detaljerade kontrakt mellan Taube och Liseberg som reglerade ett uppträdande på sjuttiotalet. I kontraktet var Gröna Lund med som en tredje part och bland annat ingick en färd mellan Stockholm och Liseberg i vad som väl måste vara Gröna Lunds fina vita Bentley. Otaliga tv- och radiosekvenser och en beskrivning av Taubes gärning som poet. Först igår slog det mig att det är Taube som har definierat den svenska sommaren.