walkingbass

Basen var hel och fin och låg på rygg med ett varmt leende i den nya väskan och jag kunde spela svensk musik för tyskar i skogsnäringen på fredagkvällen. Efter en rätt lång dag landade vi med varsin kall Krombacher på det lilla hotellet i den lilla staden Lennestadt och jag försökte på engelska prata fotboll med ett par tyska femtonåriga killar som lugnt sög i sig varsin öl, jag fick intrycket av att det var deras mammor som serverade i baren, och jag förstod att de trodde på sin Ballack och jag försökte imponera med Zlatan men det gick sådär.
    På lördagen lämnade vi hotellet tidigt och rullade ut på fin tysk motorväg mot flygplatsen i Frankfurt. Det kändes märkligt att köra i hundrafemtioknyck i mittfilen och bli omkörd av en polizei som måste ha gjort ytterligare trettio pinnar. Framförallt när jag senare på dagen blev uppläxad av en göteborgsk polis i Landvetter som tyckte att jag stannat för nära en utfart när jag plockade upp mina medmusikanter och deras bagage. Han "lövade" att bötfälla mig nästa gång. Jag fick intryck av att han njöt en smula av situationen och att han väntade på att jag skulle bjäbba emot, men jag orkade inte. Min lördag avslutade med åttiotalsmusik i en trädgård i Linköping. What a fool believes...