Anna Christoffersson, One
Jag har lyssnat på Anna Christofferssons första riktigt egna skiva och jag erkänner att jag nog trodde att hon skulle vara mer beroende av Steve Dobrogosz ledande hand. Inte alls. Det här är en riktigt stark platta med en homogen sånginsats där hennes jazziga tilltal möter en större soulsvärta och ges plats i en produktion som jag tilltalas mycket av. Det är ett rätt avskalat band och sound men arrangemangen är knivskarpa men ställer sig inte i vägen för Christoffersson. Peter Forss är en sagolikt fin basist som jag senast hörde med Le Marc i Linköping och jag får en lätt frossbrytning när han behandlar kontrabasen med samma energi som elbasen. Jag är förtjust.
Och Wurlitzer är alltför sällsynt.
Och Wurlitzer är alltför sällsynt.
Kommentarer
Postat av: Kindvall
Ahh! fantastiskt! Jag har precis hunnit lyssna sönder hennes samarbete med Steve, trodde aldrig jag skulle bli en sån sucker för en jazzsångerska, och nu kan jag inte vänta tills jag fått höra det nya.
(Sa jag att vi satte upp Dobrogosz mässa med kören i våras?)
Postat av: WB
Roligt att höra. Vilken kör? Jag har sagt det förut, men snappa upp Dobrogosz samarbete med Radka Toneff, en norsk sångerska som gick bort allt för ung. Skivan heter Fairytales och kan mycket väl vara den bästa skiva som har gjorts.
Trackback
