walkingbass

Såg en glimt av Steve Martins tolkning av Clouseau igår och det gjorde ont. Vad får en människa att ens försöka imitera Peter Sellers omistliga franska klantskalle? Pengar? Bristande självomdöme? Jag tycker att Martin i sina bästa stunder är ett komiskt geni, men alldeles för ofta lånar han sina tjänster till filmer med riktigt ruttna manuskript. Jag saknar den Steve Martin som briljerade i Roxanne, den geniala versionen av Cyrano de Bergerac, där han var så där nervöst flipprig och samtidigt så stolt slagfärdig att han intog hela duken och lyste.  



På senare tid har jag upptäckt Martins färdigheter som banjoist, inte minst tillsammans med Bela Fleck eller Earl Scruggs. Det är med den fingerfärdigheten och i det helgjutna sammanhanget jag av hela hjärtat önskar att få se Martin som skådespelare i framtiden.