Jag måste ha drömt
En normal lördagkväll i hemmets hulda och varma hägn brukar innehålla tv-deckare och snacks men jag tror att jag börjar hallicunera. Långt bak i mitt medvetna finns en filmspelning i en utblåst industrilokal i ett småländskt ingenstans. Det hela är mycket obehagligt. I minnesfragmenten figurerar två trumpetare med gottköpsansikten som utrustade med tjejsolglasögon spelar livvakter men associationerna går väl närmast till två musiklärare som vill verka farliga. Det är mycket obehagligt. Jag fryser och går omkring i en paljettskjorta och plötsligt börjar livvakterna, nåja, att bruka ett grovt övervåld mot två tygälgar i naturlig storlek. En man med hes röst förklarar att Burning love blir andra låt och en skäggig man i vit sparkdräkt håller upp dörren för mig. Det hela avslutas med att någon säger: "Nu skall vi ha tårta och korv." När jag skall åka hem är utfarten spärrad av servitriser som pratar tyska och på vägen hem i den dovt svarta natten tittar jag ett rådjur i ögonen innan jag styr mot ljuset.
jag måste haft samma dröm. som en tarantino-rulle sedd genom kalejdoskop. som utflyktsscenen i gökboet fast istället för en båt figurerade här en limousine och istället för vitklädd sjukhuspersonal såg jag liberace-varianter av tandläkarstudenter i varje hörn. öppnade en röd dörr för att komma ut men var rädd att möta en liten gosse som lekande med sitt pekfinger skulle viska: "redrum, redrum, redrum..."
våra drömmar slutade också på samma sätt - ett ljus som brinnande fosfor och en raspig röst:
"walk towards the light jocke, walk towards the light..."
