walkingbass

Jag vet hur det känns. Att sitta overksam och veta att all den kreativitet och den explosivitet du besitter inte kan omsättas till handling. På grund av en smärtande vad. Vad? Ja, att veta att din spelintelligens och löpvilja inte kan förverkligas på grund av de svåra plågorna. Du ser avbytarna komma in och du tänker att om du bara hade varit frisk hade du dominerat. Men. Du kan inte. Din vad ömmar. Den krampar och när du sitter och mäter ditt eget geni med de tafatta uppkomlingarnas så förstår du att du egentligen är för bra för det här löjliga sammanhanget. Du är värd så mycket mer.  Visst gör det ont när vader brister. Varför skulle annars låren tveka.