Åsa-Nisse?
Bengt Ohlsson skrev i en omtalad krönika i DN:s På Stan om hur han definitivt lämnade nätets trasselsuddande och klev i den analoga världen. Jag har gjort det. Idag. Jag har riggat upp min vinylspelare i källaren efter att ha spontanköpt ett par högtalare på Myrorna för femtiofem spänn och frossat i åttiotalsnostalgi. Gino Vanelli, med de svullnaste stråkarrangemangen och de flesta unisona synkoperna och markeringarna. Knastret sprakar i brakgrunden som en värmande brasa och det finns något i ljudet, soundet, ett varmt härligt mellanregister som får ipoden att kännas ihålig och stendöd. Michael Franks med det mjuka elpianot och den väsande rösten som klär hörselgångarna med sammet. När ljudet blir väl frasigt blåser jag bort dammet från pickupen.
Jag brukar rätt ofta yvas över hur makalöst det är att ha hela skivsamlingen inklämd i en ipod, men efter att med fuktiga ögon ha suttit en kväll med LP-skivor, otympliga, ömtåliga och besvärliga att hantera förstår jag att det är något som har gått förlorat i vårt musiklyssnande. Röster höjs ju allmänt för att det är var människas rättighet att ladda ner all musik i världen, men när jag tittar på vinylisarna och prislapparna så ser jag ju att det är en del av mitt liv som ligger där. Det är timmar av sommarjobb och bläddrande i reabackar och antikvariat och väntan på ett speciellt skivsläpp. Det är besvikelser över felköp och den obetalbara känslan av att ha upptäckt något nytt. Musiken har absolut blivit mer tillgänglig, men i flera avseenden har den faktiskt blivit värdelös.
Benke, jag förstår vad du menar.
Jag brukar rätt ofta yvas över hur makalöst det är att ha hela skivsamlingen inklämd i en ipod, men efter att med fuktiga ögon ha suttit en kväll med LP-skivor, otympliga, ömtåliga och besvärliga att hantera förstår jag att det är något som har gått förlorat i vårt musiklyssnande. Röster höjs ju allmänt för att det är var människas rättighet att ladda ner all musik i världen, men när jag tittar på vinylisarna och prislapparna så ser jag ju att det är en del av mitt liv som ligger där. Det är timmar av sommarjobb och bläddrande i reabackar och antikvariat och väntan på ett speciellt skivsläpp. Det är besvikelser över felköp och den obetalbara känslan av att ha upptäckt något nytt. Musiken har absolut blivit mer tillgänglig, men i flera avseenden har den faktiskt blivit värdelös.
Benke, jag förstår vad du menar.
Kommentarer
Trackback
