walkingbass

Triojazz i Vänersborg och matgästerna lyfter sina huvuden från middagsborden och lyssnar förstrött på den rätt lättsmälta musiken. Några barn i lågstadieåldern kretsar kring oss som gamar över ett mustigt kadaver, på lite avstånd men märkbart intresserade av tongångarna. Fulla i sjutton. Vi spelar igenom låtarna medelst en gnutta musikaliskt ljug och när gambarnen skall gå vänder sig en av flickorna mot oss, pekar på mig och säger högt: Hej då, gamling. Mina två medmusikanter imploderar av skratt. Jag suckar tungt och förstår att det här blir en lång eftermiddag. Uppför, liksom.