Bland nät och fjädrar?

Livet är återigen fyllt av den svidande smärta som en förlorare känner. Det gör ont. Mitt spel har havererat, jag har likt Kenta Nilsson förvandlats från Mr Magic till Mr Tragic och  jag kan bara säga att mina känsliga handleder svek mig. Det som gör allra mest ont är att jag tidigare var en något rundlagd fyrtiotreåring med hybris, nu är jag bara en något rundlagd fyrtiotreåring. Det känns bittert.
    Direktören spelade bra och vann välförtjänt med 2-1. Han rörde sig fjäderlätt och fick mig att börja må illa av allt springande och jag spred bollarna helt planlöst som en badmintonens Olof Mellberg. Efter ett mentalt sammanbrott i bilen hem tror jag att jag kan jobba i morgon, men jag är inte säker. Jag kommer inte att sova på en vecka. Var är min Prozac?

RSS 2.0