walkingbass

Mina ord har tagit slut. Och jag funderar varför det helt enkelt inte går att köpa nya någonstans. Eller varför det inte går att låna ord av någon annan ett tag. En dag eller så. Innan jag inser att allt egentligen bara är ett enda stort köpslående och ett lånande. Jag skulle vilja låna Niemis kolorerade bilder och Hellers svullna amerikanska meningsbyggnad och blanda upp det med Sture Dahlströms attackprosa. Men det vet i fasen om det skulle bli så bra. Det kanske skulle bli som Lundell på steroider i ett enda överlastat färsigt flöde utan konturer, med inskjutna bisatser som aldrig vill leda mot meningens slut. Man måste ju ha något att säga också.