walkingbass

Femåringen kommer fram och frågar om jag har sett hennes lösa tand, och jo jag har nåtts av nyheten, men spjuveraktigt drar hon ner underläppen och blottar den första gluggen i livet. Och jag blir en smula mållös. Det känns så definitivt.
    Jag har tidigare i sommar frågat henne om det inte är skönt att vara ledig och att ha sommarlov, men hon har mycket medvetet och klarsynt deklarerat att hon inte har sommarlov och att hon inte är ledig från någonting. Jag har slutat dagis och jag har inte börjat nollan. Nähä, så du är mellan två jobb liksom, har jag frågat och hon har nickat till svar. Och jag börjar sakta inse att hon kommer inte att sluta växa.