Jag är i balans

Jag har promenerat, ja snarare än flanerat, rätt mycket i sommar och min favoritsträcka är en riktig tur på landsbygden med böljande fält, lukten av koskit, och rullskidande män som förstärker det agrara intrycket. Någon gång tidigare tror jag att jag har nämnt hur hästar regelmässigt kastar hotfulla blickar mot mig när jag jazzar fram i terrängen men jag har i sommar erfarit en ny rädsla. Min känsla har sagt mig att någon är ute efter mig. Förmodligen en hemlig organisation som är ute efter att reducera antalet manliga medelålders gymnasielärare. Låt mig förklara.
    Det hela började för ett par veckor sedan. Min promenadsträcka går under ett par större vägar vilka jag tar mig under via en rörlikande tunnelkonstruktion. För ett par veckor sedan noterade jag att en lastbil stod parkerad precis på en av tunnlarna. När jag kom närmare såg jag att två män av okänt ursprung liksom låtsades att inte se mig när jag gick in i tunneln och precis när jag gick in i tunneln såg jag att en av männen som inte låtsades att se mig böjde sig ner mot golvet, förmodligen för att plocka upp ett avsågat hagelgevär att massakrera mig med, och jag ökade farten och snubblade nästan på en tröja som låg i tunneln, förmodligen resterna från något tidigare offer. Min fartökning verkade förbrylla männen, eftersom de inte tog upp jakten. Den gången.
    Några dagar senare. Samma tunnel. En vit SAAB står parkerad utan förare och jag förstår genast att det rör sig om ett bakhåll och jag funderar hur jag lättast skall försvara mig. Jag tänker ut en plan där jag med min ipod och hörlurssladd skall avväpna de fega uslingar som inte vågar möta mig öga mot öga, men jag misstänker att de såg mina förberedelser och själva förstod vilken skada ett välriktat slag med en ipod skulle åsamka dem. Fegt men klokt.
    Och så idag. Samma tunnel. Återigen en SAAB, förmodligen har hela ligan firmabilar från SAAB. Precis när jag skall in i tunneln kliver en kvinna ut från passagerarsidan. Hon dricker kaffe och röker en cigarett.  Genomskinligt. Jag skriker åt henne att jag vet att ni är ute efter mig och det tar tydligen skruv för hon sätter sig skrämt, ja nästan räddhågset i bilen alltmedan hon uppenbarligen ber mannen, chauffören att ställa sig på gaspedalen. Bilen virvlar iväg.
    På andra sidan tunneln säger jag högt: Är det här allt ni har att komma med?

Kommentarer
Postat av: LS

Har du också läst alldeles för många deckare den här sommaren?

2009-08-02 @ 20:05:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0