Söndagsblues
Stämmer inte riktigt. Mer av söndagspust efter tre intensiva dygn i Borås, Varberg och Falun med One Night With The King och jag tvivlar på vårt kollektiva omdöme när jag sitter och skakar i en buss i 6 timmar till Falun, med tillhörande kultmiddag på Tages Värdshus, för att spela i 2 timmar för att sedan skaka hem i 6 nya timmar och när jag 04.30 står på Eurostops parkering och skrapar rutorna för att kunna halka hem de sista kilometrarna så är det en närmast surrealistiskt bisarr känsla som i och för sig planar ut lite när jag 05.00 glider ner mellan de svala lakanen och somnar vid tredje blinkningen. Men ändå.
Vi verkar förresten alltmer bli ett trevligt men dysfuktionellt sällskap som mellan bensinmackar, soundcheck och loger utvecklar en skruvad jargong som ibland vippar över i det obegripliga och det uppstår på självironins millimetertunna is så dråpliga situationer att skrattandet och flabbandet blir ett iskallt reningsbad där vi doppar våra febriga hjärnor. Och en trötthet som inte riktigt går att sova bort på en natt bränner i kroppen.
När jag frågar fyraåringen om hon har saknat mig svarar hon kort och gott: Nej.
Vi verkar förresten alltmer bli ett trevligt men dysfuktionellt sällskap som mellan bensinmackar, soundcheck och loger utvecklar en skruvad jargong som ibland vippar över i det obegripliga och det uppstår på självironins millimetertunna is så dråpliga situationer att skrattandet och flabbandet blir ett iskallt reningsbad där vi doppar våra febriga hjärnor. Och en trötthet som inte riktigt går att sova bort på en natt bränner i kroppen.
När jag frågar fyraåringen om hon har saknat mig svarar hon kort och gott: Nej.
Kommentarer
Trackback
