walkingbass

Den 28/2 2004, bröllopsfest på Stora Hotellet och märkligt nog dyker Michael Ruff upp som oannonserad gästunderhållare framåt småtimmarna. Visserligen anade vi att det var på gång eftersom han spelade på Svarta Börsen men det tycktes ändå som en så osannolik händelse att det inte riktigt gick att vara säker. Men. Han dyker upp och kör några ballader och verkar vara färdig att lämna när bruden, C, (som jag de gångna dagarna har haft som resesällskap i exakt 182 mil, bussresan till Falun ej inkluderad) övertalar Ruff att köra en låt med bandet. Och jag minns allt som igår. Hur jag i ultrarapid älgar mig fram över dansgolvet och fumlar mig upp på scenen, hänger på mig basen bara för att konstatera att allt är stendött, ingen ström, men efter en stund fixar ljudteknikern FP fram streta i uttagen och vi hänger på i Wishing Well och som jag minns det ser Michael Ruff lite perplex ut över att vi hänger på hans självgungande pianospel och resten är en dimma av här och nu tills låten är slut och jag går med mitt allra fånigaste leende resten av festen och en varm känsla i hjärtrakten. Vid 6.56 i videon skakar jag hand med Michael Ruff och det dröjde länge innan jag tvättade bort det avtrycket. För en vecka sen fick jag ett sms om att klippet ligger uppe på tuben. Gode Gud.