walkingbass

Spelade på Högskolans vårfirande i går och ja, det är jag som på bilden försöker att hålla fast noterna i något som torde påminna om en storm under fimbulvintern. Den kavaj och kortärmade skjorta som kändes så rätt på morgonen kändes så förbannat fel i snålblåsten och innan vårfestligheterna blåste det så infernaliskt att min bas blåste omkull, rätt i backen, en flisa försvann från kroppen och det gjorde ont i hjärttrakten, min notmapp i plast flög i väg och en vänlig dam i sextioårsrycket skulle, vänligt nog, rädda den genom att sätta foten på den men halkade i stället på det såphala materialet och gick ner i en spagat som hade fått Olga Korbut att tappa hakan och när plötsligt notstället började att ta vind, likt Pelle Petterssons segelbåtar i America's Cup, och började röra sig över scengolvet fick begreppet "att följa noterna" plötsligt en ny innebörd.