walkingbass

Det vore direkt opassande att utgjuta söndagsbluesens blåaste toner på Mors dag och dessutom har dagen förlupit på ett oväntat trevligt sätt. Jag gick visserligen upp 3.35 i morse i tro att jag hade försovit mig till ett rep med åttiotalsförtecken. Men sen har jag egentligen inte hunnit lägga märke till min egen ångest eftersom mitt fokus har varit att hylla kvinnorna i mitt liv. Fru. Svärmor. Mor. Jag förstår inte hur de står ut. Kvinnorna. Med oss män alltså. Från min dimmiga horisont står det allt klarare; den svenska kvinnan bär upp all form av social samvaro och gör det dessutom med ett leende, medan småputtrigt truliga män i deras omgivning diskuterar brandvarnare, bilreparationer, målarfärg och annat från livets nattsida. Det finns förstås män som utgör undantag, men de är få och mycket illa sedda av värmepumpsklubben. Dystert. Svenska män, låt oss från i morgon byta våra själsliga svarta tubsockor mot något gladare och mer sprakande.