walkingbass

En god vän talade om för mig att enda sättet för mig att nå en bredare publik är att skriva om mode så jag tänkte, vad fasen, det är ju mitt ämne. På ålderns höst har jag upptäckt det ultimata klädesplagget. Lärarkavajen. Den bruna. Den är inte bara stilig. Den är funktionell. I innerfickorna kan plånbok och mobil trivas i det glansiga fodrets innanmäte. I ytterfickorna skramlar nyckelknippan hemtrevligt. Och. Kavajen pryder elegant den mest uttvättade tröja. Kavajen döljer också föredömligt den klädsamma fyllighet som följer med det sena kaffedrickandets krav på sötsaker. Eleverna, nåja, en elev, kommenterade direkt att jag såg uppklädd ut. Den reaktionen uteblev helt och hållet kommande dag, men glädjen över att med ett så enkelt medel ha spritt ljus och värme i klassrummet värmer fortfarande något mitt förkalkade hjärta.
    Som jag ser det finns det endast ett bekymmer med plagget ifråga. Det tycks inte finnas en temperatur som är lämplig för lärarkavajen. Den är kall på morgonen, varm mitt på dagen och svår att använda på kvällen utan en extra tröja under. Om du en kväll trots allt tar på dig en extra tröja kommer du tycka att kavajen är för varm samtidigt som den inte alls skyddar halsen varför du kan räkna med att en svår nackspärr ackompanjerar din stigande kroppstemperatur. Men det känns ändå som ett rimligt pris att betala för att lysa lite extra i vårkvällen.
    Har kavajen förändrat mitt liv? Ja. Jag har blivit en hel människa.