walkingbass

Gräsänkling i en vecka. Inte mycket att snacka om, det är bara att ta tag i de där frågorna som ingen högskoleutbildning kan förbereda en på. Att välja kläder till fyraårig dotter är ett utmärkt exempel. Min fru brukar normalt med list och pedagogisk ackuratess få den morgontrötta unga damen att godkänna dagens outfit men samma fyraåring möter ofelbart mina omsorgsfulla nystrukna val med en inbyggd skepsis och en argumentation som är omöjlig att rå på. Jag skulle vilja läsa en handbok i hur man bemöter följande huvudsats 07.05 en tisdag morgon: Jag vill ha jeans. Förnuftiga argument av typen: Jeansen är i tvätten, jeansen är smutsiga och klassikern men nu har jag strukit de här byxorna, visar sig vara verkningslösa. I de flesta fall lyckas jag med avledande manövrar att lirka på defaultbyxorna vid 07.16 och den långa färden mot arbetsdagen fortsätter.
    När samma bestämda dam hade längre hår tvingades jag (jag försöker men kan inte hitta ett mer passande ord) sätta upp hennes hår med hjälp av snoddar och spännen. Hon hade aldrig samma frisyr när hon kom hem och jag försökte ofta att med olika metoder förhöra henne om vilken fröken som hade korrigerat den frisyr som jag omsorgsfullt hade skapat, men det var helt uppenbart att hon hade ingått en pakt med dagisfröknarna och på inga villkor tänkte tjalla eller avslöja det brott mot den oskrivna frisyrsintegritetslag som faktiskt finns. Vid ett tillfälle fiskade jag lite för tydligt efter beröm en morgon när jag med särskilt känsliga händer hade lyckats att kamma och sätta upp det långa håret:

-Jag är väl ganska duktig på att sätta upp ditt hår?
-Nej, du är urdålig men J är fantastisk.