walkingbass

I fredags såg jag en repris av Jöbacks show/konsert på Oscarsteatern. Jag måste säga att jag är överraskad. En kille som sannolikt hade kunnat leva rätt hyfsat på sina musikalroller och en och annan svensktoppslåt, nöjer sig inte alls med det utan sätter ihop en orkester som verkligen får det att låta och som alternerar på olika instrument i en aldrig sinande ström. I sista låten tar basisten Sven Lindvall fram en tuba medan träblåsaren tar över kontrabasen och lirar med stråke. I sanningens namn är det kanske lite för snällt för att jag skulle komma på tanken att köpa en CD, men jag beundrar verkligen Jöbacks förmåga att placera sig själv mitt i musiken. Stort.