walkingbass

Jag häpnade vid matbordet idag när vår excentriska fyraåring tyckte att det bästa sättet att ackompanjera måltiden var att byta tussar, ja såna som skyddar golvet från skrapande stolsben, på sin stol. När hon med målmedvetenheten hos en rysk forward hade satt sig på golvet och vält tripptrappstolen tog det fyra minuter innan jag med uttrycket hos en fågelholk frågade vad hon gjorde när hon envist skrapade bort tussarna med en sommarslö sax. En mycket avmätt förklaring följde och jag kände mig tvungen att fråga varför denna handling nödvändigtvis måste göras just nu, vid maten. Hennes svar kom med en självklarhet och en blick som avslöjade att hon definitivt betraktade mig som mindre vetande och enfaldig bortom anständighetens gräns. "Dom gamla är för dammiga." Självklart. Hur kunde jag inte förstå? Och så passande att byta dessa fundament i det svenska folkhemmet just nu. När hon efter att ha aktiverat hela familjen i letande efter nya stolstassar och sedermera med precisionen hos en kirurg applicerat tusstassarna på stolen utnämnde jag henne högtidligt till den krångligaste fyraåringen i hela världen. Hon såg mycket belåten ut.