Tour de France

Min vana trogen har jag följt en och annan etapp i Tour de France och jag är ledsen att behöva säga det, men jag bir allt mer likgiltig. Det var lovande när Thomas Lövkvist bar ungdomströjan och visst är det imponerande att se bergsspecialisterna upphäva de fysiska lagarna när de knatar på i trettio knyck i de brantaste backarna, men när tullen stoppade bröderna Schlecks pappas bil för att leta efter dopingpreparat så tappade jag lusten. Igen.
     Eurosport envisas, trots allt, med att leverera en produkt som slår det mesta i bildproduktion, grafik och närvarokänsla, inte minst tack vare de utmärkta svenska kommentatorerna Roberto Vacchi och Anders Adamsson, men cykelsporten dras med flera förbannelser som naturligtvis påverkar tv-tittarna. En är förstås att de riktigt stora stjärnorna, personligheterna är avstängda och en annan är att det är svårt att engagera sig i en sport som är full av Bjarne Riis-typer. Fuskare, som ändå hänger kvar i cykellagens ledarstaber. Det är naturligtvis svårt att engagera sig i en sport där ledaren eller rent av segraren mycket väl kan bli fälld för att ha pumpat blodet fullt av kemi.


    

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0