Urshult?

Tillåt mig att fråga: Hur lokal får nyhetsbevakningen bli? Var går gränsen? Jag brukar då och då, vid särskilt festliga tillfällen, redogöra för Radio Jönköpings nyhetssändning som avslutades med "näktergalen har hörts i Aneby". Nyhetssändningen ägde rum på 1900-talet. 
    I afton tittade jag på de regionala nyheterna på SVT och de sista minuterna ägnades åt ett reportage om orten Urshult, ett inslag i en slags stafett där veckans ort väljs ut genom att en inföding från smålands mörkaste skogar kastar en pil på en karta. Av någon outgrundlig anledning hamnar pilen alltid kring byarna söder om Växjö. Reportaget inleddes med att redaktionens skjutjärnsreporter berättar att hon själv är från Urshult och visar stolt en bild på sitt föräldrahem. Därefter får i veta att det finns en skola, affär, frisör och lekande barn i Urshult och dessutom har man ett fotbollslag och det är nära till naturen och det är dessutom ett perfekt ställe att bo på eftersom det är lagom stort. 
    Jag skulle vilja påstå att nämnda kriterier stämmer överens på 99,2 % av alla orter i hela Sverige. Om du så står på Sergels Torg så har du inte särskilt långt till naturen och jag skulle i min obeskrivliga enfald tro att de flesta svenska invånare tycker att just deras egen stad, ort eller by är precis lagom stor eftersom det är där de bor. Fotbollslag, skola, affär? Det låter inte som någon kioskvältare i mina öron.
    Jag vet att de lokala nyhetsredaktionerna och radiostationerna landet över slåss för att inte tappa sina resurser och sändningstimmar, men emellanåt kanske det kan vara på sin plats med lite eftertanke. Hur lokalt kan det bli? När mina stackars elever konstruerar frågeställningar till sina uppsatser och inlämningsuppgifter brukar jag ibland, lagom förnumstigt, påpeka att om de inte kan förklara varför det de skriver har någon relevans så är det sannolikt inget vidare utgångsläge för skrivandet. Urshult?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0