På spaning efter den tid
Sportlovet är i all sin prakt konstruerat för TV-sport men det är inte enkelt när ett så upphaussat VM som det i blåshålet Östersund ockuperar tablåerna. Skidskytte torde vara en av de grymmaste sporterna som kan visas, i hård konkurrens med gång där det är omöjligt att glömma bilder av ledarinnan som blir diskad 50 meter innan ärevarvet på stadion, men skidskytte tävlar absolut i samma socken; hur många svenskar har inte hittills skjutit bort år av träning och minnet av SVT:s obligatoriska inför-VM-reportage i första liggande. Den känsla av tomhet som infinner sig i TV-fåtöljen där kaffet knappt har blivit upphällt får vem som helst att famla efter burken med psykofarmaka.
Det är sorgligt och får mig att längta efter ett helt vanligt längdåknings-VM som det var förr, med de närmast olidligt spännande stafetterna och den utdragna femmilen som tog en förmiddag där man kunde följa tendensen i ett lopp, med papper och penna och egna avprickningar. I dag avgörs femmilen genom masstart, vilket innebär att 50 skidåkare sällskapsåker fram till spurten, vilket förstås strider mot hela femmilsidén.
Det är för övrigt ofelbart så att skidstafetter i VM och OS infaller på dagar då jag arbetar vilket å det svåraste har komplicerat min tillvaro eftersom jag har genomfört de mest avancerade manövrar för att kunna åka hem till den minutiöst programmerade videoinspelningen utan att ha fått resultatet avslöjat i förväg. De allra flesta gångerna har det förstås misslyckats. Jag minns särskilt hur jag per bil åkte från Lidingö till Gustavsberg med radion avstängd och sprang i min blåögdhet in på en mack för att blixthandla och genast hör jag hur två kunder diskuterar den svenska floppen i stafetten. Jag grät i bilen. En annan gång lyckades jag ta mig hem till en inspelad hockeymatch utan att ha fått höra resultatet. Obegripligt. Genom Stockholm per tunnelbana och buss med mössan neddragen och min walkman på full volym. När jag kom hem var videon inställd på fel kanal. Testbild. Jag blir fortfarande sorgsen till mods när jag minns hur jag blev snuvad på den godbiten.
Kommentarer
Trackback
