Det är fullt, var god återkom senare
Jag promenerade med min ipod som enda sällskap och lyssnade på en hel platta med den utsökte pianisten Kenny Barron varefter jag övergick till McCoy Tyner innan jag steppade vidare till Michel Camilo när jag plötsligt reflexmässigt slet ur snäckorna ur mina öron. Det hade helt enkelt gått för långt, mitt huvud var till brädden fyllt med toner, skalor, rytmer och fylliga basgångar; jag lovar er, hade jag hört en sextiofjärdedelsnot till hade jag imploderat. Jag vandrade i stället in i en 800 takters lång generalpaus och kom på mig själv med att pusta ut och, jag svär, det ploppade ut toner ur öronen som med slumpmässiga plink och plong och floff slog mot marken.
Det var då det slog mig: Jag lever i en värld där det vimlar av människor som vill uttrycka sig i musik och förutsättningen för dem är att deras uttryck trycks in i mitt huvud för att göra intryck men just nu är mitt huvud så fullt av intryck av uttryck att jag snarast måste trycka ut en del intryck för att nya uttryck skall kunna göra avtryck innan jag hamnar i ett nytt musikaliskt övertryck. Jag är rädd att det är farligt. Hjälp, hjälp, hjä...
Kommentarer
Postat av: DrDr
Det finns mediciner som hjälper. Långvarig stimulansfri inlåsning kan också vara ett alternativ.
Postat av: LS
Som egenutnämnd ständig språkpolis (min man kan intyga) så blir jag förvånad att svenskaläraren verkar ovetande om att det heter "till brädden"... Bredd är något annat och jag vill inte se den felskrivningen igen! :) Men förskräckes icke! För övrigt är jag mycket förtjust i dina språkliga kullerbyttor!
Postat av: B
Svenskaläraren?
Trackback
