Bland nät och fjädrar
Det börjar bli en allt sorgligare samling brutna medelålders män som i bästa fall samlas måndag kväll. Och då talar jag om mina mot- och medspelare. I afton var Direktören utbränd av att åka tåg i första klass och tyckte att det skulle bli stressigt att hinna och Rektorn anmälde tidigt förhinder och Läkaren spelade ett och ett halvt set när han kastade in handduken och klagade på sin stela rygg. Jag hade vid det laget vunnit fem poäng på rena serveess och det kan förstås bryta ner vem som helst men jag var självklart förstående med tanke på att Läkaren inte ens i topptrim har särskilt mycket att hämta i poängväg. Dystert.
Moi? Jag är i mitt livs form.
Moi? Jag är i mitt livs form.
Kommentarer
Postat av: DrDr
Med tanke på att jag i stort sett var rullstolburen var det en bragd att överhuvudtaget ta några poäng. Och att då nesligt försöka sig på servess mot en så immobiliserad vän och medspelare - jag saknar ord.
Solidaritet, empati, medkänsla - tre ord som inte finns att återfinna vare sig i Lärarens vokabulär eller leverne. Brukar inte vi spela i samma lag?
Postat av: Rektorn
Doktorn, du har nu sett vår vän Bosses rätta jag.
Postat av: B
Jo, men på något sätt måste jag ju slå bollen över nät. Märkte inte någon större skillnad på Läkarens rörlighet. Att vinna är inte allt. Det är långtråkigt.
Trackback
