walkingbass

Årets sista dubbel i Racketcentrum med de välbärgade, Direktören och Läkaren på ena sidan och pedagogproletärerna, Rektorn och Tjugofemöresadjunkten (undertecknad) på andra sidan. Jag måste berömma våra motspelare. De var propert klädda och utstrålade självförtroende och frågan är om de har spelat bättre. Smasharna satt som projektiler längs sidlinjerna, de långa clearslagen svepte över våra huvuden likt kungsörnar och servarna smekte nätkanten likt småfisk för att rädda sig över till kanten av serverutan och dropbollarna sänkte sig likt fallfrukt precis över nät för att nesligt landa i golvet. De var taggade över det väloljade samarbetet och synkroniseringen dem emellan var en estetiskt visuell upplevelse som under stundom gav oss tårar i ögonen av välbehag. De dömde också helt osjälviskt och i alla lägen helt korrekt ut våra bollar med den känsla av rättvisa och fair play som så ofta saknas i motionsidrotten. Jag tror, rätta mig gärna här Rektorn, att jag kan göra mig till tolk för mitt lag och applådera den solida och övertygade insats som Läkaren och Direktören stod för. Ni är beundransvärda.

(Hur matchen gick? Vi vann med 2-1.)