Avesta

Jag kan ha inbillat mig, men vid lördagens kvällspromenad tyckte jag mig vara omgiven av miljöer som präglades av väntan på något annat; ett slags ofärdigt tillstånd, som ju någonstans är djupt mänskligt och samtidigt strävt stökigt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0