walkingbass

Den sista allsången i Gränna är slut och det känns - lite underligt. Fem söndagar har varit intecknade och fungerat som ett tidsglas för sommaren, som utanför mitt fönster tycks ha tagit paus idag. Husbandet har fungerat riktigt bra och det har varit spännande att spela sig igenom ett tvärsnitt av svenska artister. Plura, Hasse Andersson, Anne-Lie Rydé, Caroline Af Ugglas och Sonja Aldén. Och Anders Mårtensson, imitatören, som gjorde en oförglömlig Zlatan. Ytterligare ett tjugotal artister från Jönköpings län och Östergötland har också medverkat och assisterats efter den absolut bästa förmåga.
    Innan vardagen åter sluter oss i sitt våtvarma omslag får jag passa på att skicka en liten hyllning till de tre medmusikanterna och instämma i Hasse Anderssons tillrop: "Vilket kapell". Gör sig bäst på bred skånska. Under en period av den här typen utvecklas en rätt speciell typ av gemenskap där man ständigt kommenterar, utvärderar, kommunicerar med höjda ögonbryn, blickar, en gitarrhals som höjs, inräkningar på väg mot ettan, och ibland i försök att hitta en gemensam väg ur en potentiell snårskog i ett försvinnande nu där en fullständig närvaro är det enda som räknas.