Warren Zevon
Köper The Wind, Zevons sista CD innan han avled 2003, och sitter med öronen på skaft. Jag måste säga att The Wind är förbluffande. Ett starkt avslutande album av en musikalisk särling och jag tilltalas av hur det biter i Disorder in The House och hur det sentimentala i Please Stay blir något avskalat och vackert. Trots att gästlistan inbegriper namn som Springsteen, Emmylou Harris, Tom Petty, Jackson Browne, Don Henley, Joe Walsh med flera så känns det så zevonish. Och det är förstås imponerande hur delarna förstärker själen i Zevons ibland lite kantiga utryck. Det är bluesigt och emellanåt tassar Zevon nära lanoisland men lyckas hålla en klarare, renare linje i ljudlandskapet. Det biter, blöder och svärtar ner. Minns hur Zevon var stand in för Shaffer hos Letterman, märkt av sjukdomen och skitade ner hela studiobandet med sin blotta närvaro. Friskt.
Kommentarer
Postat av: bernur
Visst finns det en låt på den här skivan, som heter ungefär "My Ride Is Here", där han sjunger om "Shelley and Keats were out in the streets, even Lord Byron was heading (leaving?) for Greece"? - inte de bästa av rim, men ändå ... När Zevon dog spelade jag i alla fall den låten på en engelsklektion: typiskt nog hade ingen av dem hört talas om honom (han var ändå Lettermans favoritartist, och har man gjort en låt som "Werewolves in London" förtjänar man bättre).
Trackback
