walkingbass

Efter att ha läst artikeln där det med all tydlighet framgår att Björklunds vokabulär som befäl inte riktigt överensstämmer med den ton som han rekommenderar i skolan (eller har jag missuppfattat allt?) så inser jag att de utskällningar jag fick under min mycket korta militära karriär var tämligen bleka, även om jag tog en smula illa vid mig då.

1. "Hellgren! Du håller dina fingrar som ett knippe sparrisar." En rätt talande liknelse som nog tämligen väl beskriver min obefintliga kroppskontroll. Effekten av budskapet förstärks avsevärt när någon vrålar detta med sina lungors fulla kraft i närheten av örsnibben. 

2. "Hellgren! Dina skor är de fulaste på hela regementet." Jag hade inte till fullo förstått att det rörde sig om en skönhetstävling, men jag måste erkänna att skorna var väldigt gröna för att betraktas som svarta. 

3. "Hellgren! Du som är musiker borde väl kunna marschera i takt." Jo, i och för sig, men jag hörde aldrig något backbeat. Det svängde ingenting. 

Konklusion: Försvaret mådde bra av att lämna mig i dikesrenen. Jag hade nog inte den rätta geisten. Även om det är förvånande med vilken frenesi försvarsmakten angrep det rent estetiska i min gärning.

Jag hade nog aldrig kunnat bli minister.