Kan det bli sämre?
Allt kan naturligtvis bli sämre, men det är svårt att inte le en gnutta inåtvänt efter att ha läst recensionen av Göteborgsoperans storsatsning "Before/After".
"Jag känner mig inte uttråkad, inte kritisk. Jag känner mig förolämpad, trots att dansarna gör vad de kan av spektaklet." Allt enligt DN. En av de mest monumentala sågningarna jag har läst någonsin och jag är inte förvånad. Om någon hade frågat mig om kombinationen hårdrocksbasist och balett låter som en god idé hade jag tio av tio gånger generat skakat på huvudet.
Magnus Rosén, basist i Hammerfall, är i sitt rätta element fenomenal och jag säger det här utan att ha sett och hört föreställningen. Men visst är det så att basisters soloprojekt ofta, mycket ofta, är erbarmerligt ledsamma och mördande trista. Jag kan vid en snabb rekapitulation bara komma på en som lyckats att bygga hörvärd musik på basen som soloinstrument och det är förstås Jaco Pastorius. Pastorius var en förnyare, för improvisationsmusiken som helhet och elbasen i synnerhet. Det finns annars en uppsjö av tekniska fantombasister och flera är naturligtvis hörvärda, men knappast för någon annan än den som själv fastnat med sin tumme i E-strängen. Inte ens min favorit Jimmy Haslip har gjort särskilt intressanta soloprojekt.
"Jag känner mig inte uttråkad, inte kritisk. Jag känner mig förolämpad, trots att dansarna gör vad de kan av spektaklet." Allt enligt DN. En av de mest monumentala sågningarna jag har läst någonsin och jag är inte förvånad. Om någon hade frågat mig om kombinationen hårdrocksbasist och balett låter som en god idé hade jag tio av tio gånger generat skakat på huvudet.
Magnus Rosén, basist i Hammerfall, är i sitt rätta element fenomenal och jag säger det här utan att ha sett och hört föreställningen. Men visst är det så att basisters soloprojekt ofta, mycket ofta, är erbarmerligt ledsamma och mördande trista. Jag kan vid en snabb rekapitulation bara komma på en som lyckats att bygga hörvärd musik på basen som soloinstrument och det är förstås Jaco Pastorius. Pastorius var en förnyare, för improvisationsmusiken som helhet och elbasen i synnerhet. Det finns annars en uppsjö av tekniska fantombasister och flera är naturligtvis hörvärda, men knappast för någon annan än den som själv fastnat med sin tumme i E-strängen. Inte ens min favorit Jimmy Haslip har gjort särskilt intressanta soloprojekt.
Kommentarer
Trackback
