Jag hade en gång...
...en rätt fin kontrabas. Nu ser den mer ut som en sprucken eka. Om än med vackert kvinnliga former och ett sjungande ljud. Det största problemet med att spela kontrabas är att oavsett om man försöker att undvika det eller ej så smäller man in basen i dörrposter, pianon, barytonsaxar, bildörrar, ja praktiskt taget vad som helst. Varje gång det händer gör det ont inombords och man känner sig som en riktigt rutten människa. Det är inte förrän man spelar på basen nästa gång som man vet om man är riktigt förlåten.
Kommentarer
Trackback
