Bland nät och fjädrar
Ännu en drabbning på badmintonplanen. Igår mellan undertecknad och Rektorn. Rektorn kom iförd snickarkläder efter att ha ägnat kvällen åt frivilligarbete i en kyrka. Själv kom jag trött och sliten från ett föräldramöte efter en lång arbetsdag i pedagogikens ädla tjänst. Direktören? Läkaren? Direktören satt på bästa plats på Kinnarps Arena med lite gåslever blänkande i ena mungipan och en sipp champagne i den andra. Läkaren? Han ville inte spela eftersom han skulle upp och spela goooooollllf så tidigt kommande dag. Och så säger man att det inte finns något klassamhälle? Rektorn och jag tittade sorgset på varandra när vi insåg att vi var själva symbolen för begreppet loser.
Matchen? Rektorn vann med 2-1. Visserligen med hjälp av några tvivelaktiga domslut och det faktum att jag under två set spelade i extrem motvind, men ändå. Det var ju inte heller särskilt sportsligt att psyka mig med ett nytt gult racket, men det är sånt man får ta. Jag sträckte dessutom min vad i andra set. Så nu kan man säga att min småländska Hjältevad är min akilleshäl.
Dirren var inte på hockey - han var på fotboll i Borås. Han drack inte champagne utan Loka Lime till den italienska buffén som serverades innan matchen. Gratis mat och gratis dryck - givetvis, varför betala? Jag kan se Rektorns nöjda flin efter matchen - har fått känns på den medicinen själv - men det här med att räkna poängen på rätt sätt är inte Rektorns starka sida... På måndag lär det inte blir nådigt - mycket att leva upp till för många...
Vill med bestämdhet minnas att en deltagare i er lilla badmintonkvartett länge envisades med att man vinner game i badminton. Eller minns jag fel?
