Bland nät och fjädrar
Jag kunde direkt konstatera att allt var som vanligt. Direktören hade köpt de mest exklusiva gymnastikskor man kan tänka sig, med inslag av äkta guld. Läkaren var en smula trögstartad men tog för sig allt mer. Dopad? Rektorn var närmast outtröttlig i början men hade mot slutet svårt att räkna och skrek kraftuttryck som inte lämpar sig för detta fromma forum. Jag? Ett lätt fotarbete, naturlig timing och en stigande formkurva.
Min livslånga kolhydratuppladdning börjar betala sig.
Alltså, jag kan bara inte låta bli att kommentera Google-annonserna för de ter sig allt mer dråpliga! Under dagens inlägg finns en stor blinkade skylt som frågar "Hur kreditvärdig är du?". Vänta, nu slår det mig plötsligt att det kanske rent av är så att det är riktat till mig som läsare av denna blogg?... Svälj... Som Phoebe i "Friends" en gång sa: "I've tasted my own medicine and it is bitter!"
Japp, Google blir bättre och bättre på att tolka innehållet här. Just nu visas ett erbjudande om "Sexiga underkläder" och frågan "Kan du knyta en slips?". Jag är som en öppen bok. Google vet om mina innersta behov och känner mina (mycket få) tillkortakommanden.
Trögstartad? Jag?? Och hur snabb var du själv, Terminator, i dina första rusningar mot nätet?
Som jag minns det svävade jag fram. Arnold hade applåderat min killer instinct.
Slå på en fjäderboll känns ju lika manligt som att arrangera en pridefestival. Kom igen pojkar och upptäck tennisen. Sporten för män som kör svart Rav4, har uppkavlad flanellskjorta samt sover med verktygsbälte.
Det jag minns mest av kvällen var din uppstigning på den obarmhärtiga vågen strax innan duschrummet. I ditt ansiktsutryck fanns mycket smärta. Lika mycket smärta som när min (enda) smash gick in, och du inte kunde returnera den.
Jag skulle vilja undersöka läkarens svettband runt huvudet - efter det att han krängt på sig detta vann ni lite väl enkelt. Doping? EPO?
Allt är tillåtet i en tvekamp som måndagkvällens. Svettbandet kommer jag att bära varje kväll. Doping? Försök ta det ifrån mig så får ni se. Simson hade sina lockar, jag har mitt svettband.
Men något annat otäckt hände. Jag skulle aldrig ha gått in i bastun efteråt. Överhuvudtaget har jag alltid känt mig tveksam till manlig gemenskap utan kläder. Något var det där som inte stämde. Det var snack om kinesiska golfbanor och misslyckat korvköp på Statoil - allt bara för att få mig att dröja kvar därinne. Och ni, Rektorn och Direktören, lyckades - så sjuk som jag varit de sista två dygnen......
Skyll inte på Rektorn och mig att du satt kvar i bastun - du satt ju och mös bredvid din spelkamrat - kanske herr Bo också är sjuk - ni satt rätt nära varandra...
Jag har aldrig mått bättre.
